unwrittenstories

Trots att jag bestämt mig om att det inte ska handla om mig så kan jag inte låta bli.
Ibland får man tycka synd om sig själv och ibland kretsar allt kring mig,mig,mig.
Jag har en klump i mig som växer, som vägrar försvinna och som dessutom blir större i takt med att det blir kallt ute.
Jag är inte gjord för kyla. Det gör ont ända in i själen när jag tänker på snö. På ständigt mörker. Och ständig kyla. Boven som gör att så många ger upp, inte orkar. Ett offer är jag.
Jag orkar inte med alla måsten, alla krav. Jag orkar inte helahelahela tiden tänka på vad jag måste göra för att få bra resultat. Ibland vill jag bara leva i nuet. Fuck framtiden.
Visserligen vet jag att det jag gör nu har stor betydelse på vad jag kommer göra i just framtiden.
Men ibland, som nu, så orkar jag inte tänka på det.
Jag vill bara krypa ner under täcket, ligga där och tycka synd om mig själv trots att jag lovat mig att inte göra det. Att inte ge upp.
Men jag vill, jag vill ligga där och gråta och skita i alla måsten tills våren är här igen och det är dags för mig att ta farväl av skolan och den här jävla skithålan som också är en faktor som trycker ner mig.

Det tar ett tag innan man kan se i det kompakta mörkret, innan man kan lokalisera sig och inse att man fortfarande befinner sig i sängen. Lägger kudden över huvudet och försöker stänga ute hela världen.
Ljuden utanför dörren är starkt, det skär i öronen. Trots att man egentligen inte hör genom kudden så kan man höra det när som helst, var som helst, för det finns där inne. I huvudet. Blundar, börjar nynna på en sång och till slut suddas ljudet ut. Åtminstone i mitt huvud. Där ute skär det fortfarande. 
Trötta varma sovfötter mot det kalla golvet, det välbekanta ljudet av min syster som vaknat mitt i natten. Hon kan inte blunda, ignorera, försöka somna om. Hon är skör, liten och rädd. Man öppnar upp sitt täcke, som så många gånger förr. Som näst intill varje natt. Den lilla kroppen kroppen kryper ner, man kryper nära och försöker trösta. Sjunger samma sång för henne som man nyss sjöng för sig själv.
Hon somnar och man vänder på sig. Lägger återigen kudden över huvudet och försöker somna.
Ljudet utanför har dött ut, det enda man hör nu är snabba fötter ute i trapphuset. Det smäller till.
Portdörren går igen, en bil åker fort iväg och någon försvinner ut i natten.