unwrittenstories

Det gnäller i huset
och det är skönt
för det kväver
det väsen som vill skrika
som längtar ut
men som är för rädd
för rädd för att lämna
någonting som är så välbekant
och tryggt

Och det morrar i sängen bredvid
och jag vill bara vråla
håll käften
du dödar mig
men läpparna formas inte
och jag får inte ur mig något
inte ett endaste ljud
inte en endaste känsla
det är bara tyst
tyst
tyst
och det gnäller i huset
och det värker i mitt väsen

Och det gör så förbannat ont
så förbannat jävla ont
att du bara ligger där
och morrar
åt mig
åt oss
åt allt
som var vi
och ändå
ändå vågar jag inte lämna
någonting som är så välbekant
och tryggt

Mikrovågsugnen surr
och lukten av nybryggt kaffe
gnället har avtagit
det hörs inte den här tiden på dygnet
bara när allt annat vilar
när de andra ljuden har sagt godnatt
och gått till sängs
och jag hoppas på att få en lugn stund
i mitt huvud
så hör jag hur hela huset är i svajning
eller är det kanske jag?
Som är i obalans
Och fast att jag vet
fast att jag vet att du inte vill
inte vill vara här
med mig
och trots att jag inte vill
vara här
med dig
så kan jag inte
kan verkligen verkligen inte
lämna någonting som är så välbekant
och tryggt